Jag fortsätter med min presentation av min lillebror som då heter Legolas eller ”Lord of the Rings”, fnys… Att jämföra med mitt fina kennelnamn: Adrian, kort och snyggt!

Han är alltså dryga året yngre än mig och enligt matte en ståtlig och älskvärd Airedaleterrier. Han flyttade in till oss under augusti månad 2014. När jag skriver detta nu blir jag helt paff över att jag orkat med honom så länge. Ja, hur som helst… han är drygt tre år nu och dansk-svensk utställningschampion. Jag har som ni förstår varit tvungen att sätta upp ganska många nya regler och ska göra ett försök att erinra mig allihop nedan så ni får en klarare bild av hur besvärligt jag har det.

Husregler:

1. Kom inte och lägg dig på en matta som jag redan lagt mig tillrätta på utan välj då en annan plats i huset gärna så långt bort från mig som det bara är möjligt.
2. Då du far omkring och hoppar av glädje så fort matte eller husse varit borta fem nanosekunder så hoppa INTE på mig. Jag avskyr att agera studsmatta och det anstår inte ett familjeöverhuvud.
3. Då du dricker vatten så försök för guds skull att hålla huvudet still över vattenskålen tills skägget droppat av om du nu måste ha detta skägg sparat.
4. Då du druckit vatten så kom INTE i närheten av mig för då är blöt i hela ansiktet, varför doppar du förresten hela huvudet i skålen?
5. Knyck inte mina godisar.
6. Knyck inte mina Dentalsticks!
7. Sluta skäll på katter, hundar, rådjur, älgar, barn, pensionärer, grannar och annat löst folk utanför fönstret!
8. Klättra inte upp i sängen och lägg dig mellan husse och matte för det innebär att jag inte får plats och jag bodde här först!
9. Viktigast av allt, kela inte med husse för det är bara jag som får lov att göra det!

Ja, ni får en bild av hur han fungerar, dreglar, skäller och fiser gör han också ibland.

Min storebror, den svarta Labben, dog för ungefär tre år sedan och jag blev liksom ganska ensam då han inte fanns mer. Jag gick och letade efter honom överallt i trädgården och i skogen där vi brukade promenera utan att hitta honom. Matte och husse var förstås väldigt oroliga för mig att jag skulle bli deppig och introvert och de ville förstås skaffa mig sällskap. Vad jag inte förstår är varför de åker och hämtar Lego som tar för mycket plats. Men jag gillar honom ganska mycket ändå fast det bär mig emot att skriva det.

Fortsättning följer.