Igår så var det söndag och det innebär att husse och matte är hemma. Igår skulle de bjuda Birgitta som är mattes mamma på middag och de stod i köket hur länge som helst.

Jag uppskattar inte det för jag kan nämligen inte vara med då de har köksfläkten igång. Jag är rädd för konstiga ljud och köksfläkten låter otäckt tycker jag. Det är inte det att jag är mesig eller så men vill inte utsätta mig för fara i onödan som ni säkert förstår. Brorsan är dumdristig och verkar inte fatta att det är farligt att vistas i köket då de har fläkten igång. Summan av kardemumman är att jag typ får vara själv i allafall trots att det är söndag vilket är mycket olyckligt.

Inte nog med att de lagade mat i hundra år i köket utan sedan var jag tvungen att ligga i köket tillsammans med brorsan då Birgitta kom. En sådan dålig stil tycker jag som hade sett fram emot lite kel med Birgitta. Nej, då tyckte matte att jag kan ligga i köket med brorsan bara för attt han inte kan uppföra sig.

Det blev en ganska chill kväll i allafall då vi fick en hyfsat lång promenad med husse och matte där det hände massa spännande. Vi skällde på närmaste grannens labbe som var på tok för nära vår tomt. Vi skällde på en granne längre bort som är Golden Retriver och jag och brorsan tål inte honom. Han är så mesig på något vis. Sedan kom det en farbror på vägen som vi kunde gruffa lite på också. Husse och matte var lite besvikna på oss sa de men det går över vet jag. De har varit besvikna på oss många gånger men sedan får jag Dental stick i allafall och det är huvudsaken. Och jag vet att de älskar mig mycket och har överseende med att jag bär mig illa åt ibland.

Ja, nu har jag precis kommit in från min kvällspromenad med husse matte och Lego. Husse har en benväska fylld med godis och det är så finurligt att jag bara tittar upp på honom så får jag en godis. Jag behöver liksom inte göra något eller sköta mig eller så utan bara buffa eller titta bedjande på husse. Han är toppen min husse.

Matte kräver alltid att jag ska sitta, ligga, stå eller något annat helt meningslöst för att jag ska få godis. Brorsan gör vad än hon ber honom om, han till och med rullar runt, kryper och buffar med nosen på någon himla platta... ni skulle se honom, totalt förudmjukande om ni frågar mig. Oftast slipper jag nu för tiden för matte är övertygad om att det är något fel på mig, att jag typ inte förstår. Det är egentligen hon som inte förstår att jag är för smart för henne men jag låter henne tro att min hjärna är underutvecklad för då slipper jag höra hennes tjat.

Idag på morgonen gick vi en lång promenad som vi ofta gör med matte på helgen. Det är härligt och vi får nosa och sträcka ut ordentligt. Hur som helst, idag gick vi en ny runda som vi inte gått innan. Jag och brorsan tyckte ju det var toppen förstås och snufsade på allt. Allt var superhärligt till jag helt plötsligt såg en stor otäck grej mitt i skogen! Ser ju som ni förstår som min yttersta plikt att skydda matte och brorsan och så också idag. Jag spände musklerna, sprätte ståtligt med bakbenen, morrade och skällde. Matte skrattade åt mig och sa att det var mat till rådjuren och älgarna som bonden kört ut i skogen, kallas tydligen för hösilageboll.

Här anstränger man sig för att skydda familjen och vad får man för det?.?.?

Brorsan lyckades också med konststycket att fastna med munnen i selen. Han försöker emellanåt käka av den så han kan jaga katter och vilt. Vi brottades lite också och matte sa att hon skämdes för oss.

Jag fortsätter med min presentation av min lillebror som då heter Legolas eller ”Lord of the Rings”, fnys… Att jämföra med mitt fina kennelnamn: Adrian, kort och snyggt!

Han är alltså dryga året yngre än mig och enligt matte en ståtlig och älskvärd Airedaleterrier. Han flyttade in till oss under augusti månad 2014. När jag skriver detta nu blir jag helt paff över att jag orkat med honom så länge. Ja, hur som helst… han är drygt tre år nu och dansk-svensk utställningschampion. Jag har som ni förstår varit tvungen att sätta upp ganska många nya regler och ska göra ett försök att erinra mig allihop nedan så ni får en klarare bild av hur besvärligt jag har det.

Husregler:

1. Kom inte och lägg dig på en matta som jag redan lagt mig tillrätta på utan välj då en annan plats i huset gärna så långt bort från mig som det bara är möjligt.
2. Då du far omkring och hoppar av glädje så fort matte eller husse varit borta fem nanosekunder så hoppa INTE på mig. Jag avskyr att agera studsmatta och det anstår inte ett familjeöverhuvud.
3. Då du dricker vatten så försök för guds skull att hålla huvudet still över vattenskålen tills skägget droppat av om du nu måste ha detta skägg sparat.
4. Då du druckit vatten så kom INTE i närheten av mig för då är blöt i hela ansiktet, varför doppar du förresten hela huvudet i skålen?
5. Knyck inte mina godisar.
6. Knyck inte mina Dentalsticks!
7. Sluta skäll på katter, hundar, rådjur, älgar, barn, pensionärer, grannar och annat löst folk utanför fönstret!
8. Klättra inte upp i sängen och lägg dig mellan husse och matte för det innebär att jag inte får plats och jag bodde här först!
9. Viktigast av allt, kela inte med husse för det är bara jag som får lov att göra det!

Ja, ni får en bild av hur han fungerar, dreglar, skäller och fiser gör han också ibland.

Min storebror, den svarta Labben, dog för ungefär tre år sedan och jag blev liksom ganska ensam då han inte fanns mer. Jag gick och letade efter honom överallt i trädgården och i skogen där vi brukade promenera utan att hitta honom. Matte och husse var förstås väldigt oroliga för mig att jag skulle bli deppig och introvert och de ville förstås skaffa mig sällskap. Vad jag inte förstår är varför de åker och hämtar Lego som tar för mycket plats. Men jag gillar honom ganska mycket ändå fast det bär mig emot att skriva det.

Fortsättning följer.

Tjenare igen!

Nu är det jättelängesedan jag skrev sist. Det har hänt massor och jag har blivit stor och ståtlig. Husse säger ofta att jag är finast i världen och då måste det vara så!
Jag fick en lillebror för ett par år sedan. Jag var exakt två år, tre månader och tio dagar. Ni ska inte tro att de hämtade en liten gullig, fin och härlig valp inte. Nej då, de hämtade ett tonårsmonster på exakt 12 månader och 14 dagar... Ni fattar ju själva hur kul det var för mig. Vi inledde vår bekantskap med att liksom spänna musklerna. Jag har faktiskt ett ganska hett temperament och det visade jag honom direkt bara för att tala om var skåpet står liksom. Så bara för att göra det klart för er så är det fortfarande jag som bestämmer i familjen.  

Ni ser honom på bilden här och han är tydligen ganska snygg om ni frågar någon annan än mig. Han far på utställningar och visar upp sig och vinner massa priser. Själv tycker jag att han är uthärdlig men inte mer än så.

Jag ska berätta mer om honom i de närmaste inläggen men jag orkar inte tänka mer på honom just nu.

Nu måste jag ta igen mig en stund.

Vi hörs snart!