Idag har jag varit slarvig enligt husse. När han vilade middag så passade jag på att provsmaka den nymålade väggen. Han blev förgrymmad på mig och tyckte inte jag var någon fin Airedale... Men han får skyllasig själv tycker jag när han är så tråkig och ska ligga och snarka.

De har i alla fall insett att jag visst behövde en ny soffa så det har jag fått och jag sover så himla gott i den så det ärinte klokt!

Jag plockade in ett ruttet äpple i går kväll till mattes stora förtret, hon sprang ut med det i handen och gjorde massa konstiga ljud på vägen... Jag trodde hon lekte med mig men det var inte fallet. Hon blängde lite på mig, men det är inget problem för mig, jag blänger tillbaka.

På tal om konstiga ljud så rappade jag och matte i bilen i lördags. Jag fick följa med till stallet efter att de tyyyp varit borta flera timmar och jag och Kivan varit ensamma hemma. Jag satte igång och yla för jag gillade inte musiken å radion och tyckte väl att jag gott kunde fått sitta jämte matte eftersom hon varit borta istället för i bagagen. Matte fylldei med massa konstiga ljus som är svårt att beskriva, muttrade och knorrade. Så vi rappade lite kan man säga...

Det var i alla fall skojigt att få vara med i stallet. Jag är duktig på att packa hö, sprider visserligen ut det över en väldigt stor yta men trots att det ska ligga i en påse till hästen.

Husse och jag skulle gå en lång promenad i söndags och jag tog på mig väst till och med(brukar aldrig ha den när jag är med husse). Vi traskade iväg och sedan kom det en bil. Jag har fått för mig att jag ska rusa fram mot bilar som kommer för fort och jag gjorde samma sak i söndags. Husse som är en väldigt ansvarsfull husse måste jag tillstå såg ju naturligtvis till att jag inte blev överkörd genom att hålla hårt i kopplet.

Problemet var att jag bytte riktning tillbaka mot husse utan att se mig för så jag rusar rakt in i honom och slår mig förstås. Jösses så ont det gjorde.

Jag satte mig på ändan, grät en skvätt och ville inte ta ett steg till.

Husse fick lyfta upp 23 kilos Airedale (som är jag) och bära mig hem. Han ustade och stånkade så jag trodde han skulle storkna. Satte ned mig i hallen men jag ville väl inte resa mig alls, hade ju slått mig... Matte fick klä av mig västen och bära in mig till soffan. Där somnade jag efter chocken jag fått. Sov en timme och sedan var jag återställd. De säger att jag är känslig men de skulle känna själva hur det känns när jag slår mig!

Sist men inte minst är det trappträning på schemat mest hela tiden. Ovan ser ni mig då matte satt ned mig i trappan och jag bestämt mig för att stå kvar där hon satt mig.

Det slutar alltid med att jag får "taxi" hela vägen upp.

Airedales är visst envisa konstaterar matte och husse...

Nu ska jag berätta hur det går till i min familj. I går kommer matte hem klockan fem. Hon jobbar tydligen så länge.

För det första tycker jag inte det är rimligt att jag ska behöva vänta så länge på henne som till lockan fem. Husse var visserligen hemma men han bara ägnade sig åt vardagsrummet... Jag hade dötråkigt hela dagen och han knappt såg mig trots att jag försökte välta färgburken flera gånger samt gick lös på golvpappen. Han bara säger nej Tigris och börjar laga hålen jag åstadkommit, sedan fortsätter han med sitt tråk!!!

Ja, hur som helst så väntade jag ju då fasligt mycket på matte så att vi kunde latcha lite. Hon kommer hem, vi kramas och busar lite, sedan får jag ett tuggis samtidigt som de ska äta(snacka om att de prioriterar sig själva). Sedan är dett min tur, jippi! Jag tar på min fina reflexväst jag fått och vi går en lång promenad matte och jag. Kiwi får vara hemma för han traskar så evinerligt sakta(Tar tyyyp hundra år att gå 50 meter).

Då vi kommer hem börjar jag ana oråd då matte tar in mig på toaletten istället för att torka mig i hallen, jag tänkte att så blöt är jag väl knappast.

Nu kommer det!!!! Hon skulle duscha mig.... Alltså jag blir så trött.

Så smutsig är jag visst inte som hon säger. Hon gnuggade mig både här och där. Tvättade mitt lilla ansikte så jag höll på att drunkna. Ursch! Vedervärdig människa!

Sedan torkade hon mig och gnuggade så jag tänkte att jag får vara glad om jag överhuvudet taget har päls och hud kvar när det är över.

Jag var fullständigt slut efter detta så jag var tvungen att vila mig en stund. Husse tyckte han hade gjort så fint efter han målat klart så jag passade på att fixa lite med mattan innan jag föll i koma!

Men jag tycker att det var kanska skönt att lägga sig i sängen då jag var nybadad!

Så sammanfatningsvis, blir det ingen ändring på mina povra hemförhållande så kommer jag flytta! Så det så!

Gud vad matte är orolig över saker då det gäller mig.

- Hon är orolig för att jag sitter på skinkan fast jag inte är någon skinksittare utan en terrier som alltid ska vara på språng. Kommentar: Jag sitter väl hur jag vill! Om jag vill ta det lugnt och sitta på skinkan så gör jag väl det, knappast något att oroa sig över.

- Hon oroar sig över att jag stoppar i mig massa saker som jag kan bli sjuk av såsom småsten, mögliga äpplen, hästbajs, kattbajs, nypon, kottar, papper, gamla utspottade tuggummi, tejp som husse använder till maskering när han målar, kläder, mattor mm. Kommentar: jag blir inte sjuk av ovanstående, det är liksom oundvikligt att kämma på saker med tänderna. Jag måste liksom sringa med öppen mu för att kunna ta in omgivningen, Fattar hon inte det?

- Hon oroar sig över att jag inte går upp i vikt... Alltså hallåååå, min kommentar är att hon kanske ska vara glad att jag inte går upp i vikt som jag gjorde då jag var liten för då skulle jag bli knubbig och matte skulle definitivt inte orka bära upp mig till övervåningen. Dessutom så ska jag liksom vara smäcker och smidig, ingen knubbsäl!

- Hon oroar sig över att andra hundar ska göra mig illa... Som om jag inte kan försvara mig?

- Hon oroar sig över att jag har fel på njurarna eftersom jag dricker så mycket. Kommentar: jag svettas mycket eftersom jag håller igång, jag tycker dessutom att det är förträffligt kul att leka med vatten. Man kan kissa sedan om hon hade glömt det!

- hon oroar sig över att jag inte lärt mig attt ta trapporna inomhus ännu. Min kommentar är att så länge jag kan få husse och matte och tro att jag inte klarar det åker jag gärna med. Den dagen jag blir tvungen att gå i de där himla trapporna får jag väl göra det. Matte kommer säkert att få ryggskott vad det lider för jag tycker hon låter lite konstigt när hon bär mig upp och ned. Som en gammal skruttig bil ungefär!

Förresten är det mycket roligare när matte har lov för då kan vi leka hela dagarna och åka till stallet och fara omkring. Det är dööötrist när hon åker till jobbet tidigt och vi får vänta på att husse ska komma hem!

Hej svejs!
Jag är lite av en Älgkalv nu säger matte, 22 kilo väger jag i alla fall och matte är helt röd i ansiktet då hon burit upp eller ned mig för trappan. Hon tycker jag är alldeles för tung för att bära och att mina ben är i vägen överallt för de är så långa.
Hör och häpna men det har flyttat in en ny hund i vår källare... Han heter tydligen Devil och jag får plats med hans huvud i min mun. Inte uppskattat men det går... Som jag kanske nämnt så springer jag alltid med öppen mun och provtuggar det som råkar komma i munnens väg. Och hans huvud kom i munnens väg så att säga. Han hade ett fasligt temperament den där hunden. Muttrade och bet mig lite gjorde han. Det gillade inte matte kan jag meddela. Hon sprutade vatten på oss då. Taskmatte!
Nu är jag trött för det har varit köttigt i dag. Har givetvis givit matte ett handtag i stallet oxå. Det är hur skoj som helst att äta hästars och fara omkring med hösilaget.
Vi hörs...