Idag har jag varit slarvig enligt husse. När han vilade middag så passade jag på att provsmaka den nymålade väggen. Han blev förgrymmad på mig och tyckte inte jag var någon fin Airedale... Men han får skyllasig själv tycker jag när han är så tråkig och ska ligga och snarka.

De har i alla fall insett att jag visst behövde en ny soffa så det har jag fått och jag sover så himla gott i den så det ärinte klokt!

Jag plockade in ett ruttet äpple i går kväll till mattes stora förtret, hon sprang ut med det i handen och gjorde massa konstiga ljud på vägen... Jag trodde hon lekte med mig men det var inte fallet. Hon blängde lite på mig, men det är inget problem för mig, jag blänger tillbaka.

På tal om konstiga ljud så rappade jag och matte i bilen i lördags. Jag fick följa med till stallet efter att de tyyyp varit borta flera timmar och jag och Kivan varit ensamma hemma. Jag satte igång och yla för jag gillade inte musiken å radion och tyckte väl att jag gott kunde fått sitta jämte matte eftersom hon varit borta istället för i bagagen. Matte fylldei med massa konstiga ljus som är svårt att beskriva, muttrade och knorrade. Så vi rappade lite kan man säga...

Det var i alla fall skojigt att få vara med i stallet. Jag är duktig på att packa hö, sprider visserligen ut det över en väldigt stor yta men trots att det ska ligga i en påse till hästen.

Husse och jag skulle gå en lång promenad i söndags och jag tog på mig väst till och med(brukar aldrig ha den när jag är med husse). Vi traskade iväg och sedan kom det en bil. Jag har fått för mig att jag ska rusa fram mot bilar som kommer för fort och jag gjorde samma sak i söndags. Husse som är en väldigt ansvarsfull husse måste jag tillstå såg ju naturligtvis till att jag inte blev överkörd genom att hålla hårt i kopplet.

Problemet var att jag bytte riktning tillbaka mot husse utan att se mig för så jag rusar rakt in i honom och slår mig förstås. Jösses så ont det gjorde.

Jag satte mig på ändan, grät en skvätt och ville inte ta ett steg till.

Husse fick lyfta upp 23 kilos Airedale (som är jag) och bära mig hem. Han ustade och stånkade så jag trodde han skulle storkna. Satte ned mig i hallen men jag ville väl inte resa mig alls, hade ju slått mig... Matte fick klä av mig västen och bära in mig till soffan. Där somnade jag efter chocken jag fått. Sov en timme och sedan var jag återställd. De säger att jag är känslig men de skulle känna själva hur det känns när jag slår mig!

Sist men inte minst är det trappträning på schemat mest hela tiden. Ovan ser ni mig då matte satt ned mig i trappan och jag bestämt mig för att stå kvar där hon satt mig.

Det slutar alltid med att jag får "taxi" hela vägen upp.

Airedales är visst envisa konstaterar matte och husse...