Jag ber om ursäkt för att jag inte skrivit på så länge men jag har helt enkelt inte skapat mig en bloggrutin. Annars har jag rutiner på allt jag gör på en dag. För mig är det mycket viktigt att allt sker i en viss ordning på en spikad tid och så vidare...

Min vardag ser ut ungefär som så att:

05:20 Mattes väckarklocka ringer och jag sträcker på mig, först framdelen av kroppen och sedan ett bakben i taget. Jag gör denna morgongymnastik på min fårskinnspäls som jag sover på. Därefter följer jag med matte in på toan och hon killar mig bakom öronen och under hakan så länge som jag vill! Brorsan far runt och vill bli kliad, sträcker på sig och studsar upp och ned som en besatt, allt på en gång. Han fattar inte vikten av rutiner och jag blir trött bara jag tänker på honom. Då matte dragit på sig kläder så ska jag då bäras ned. Jag bara älskar då matte bär ned mig för trappan, tyyyp bästa stunden på dagen. Jag känner hur hennes hjärta slår och hon håller om mig så hårt. Sedan far ju den där studsbollen kring benen på henne så en dag faller vi väl alla, jag tänker att undra om han fattar det, brorsan alltså... att vi typ kan dö som följd av hans beteende!

Brorsan på bild...

Hur som helst, väl nedkommen på markplan blir jag lätt ivrig då jag gärna vill gå ut på promenad. Jag äter, springer och hämtar någon mjukis och skäller samtidigt. Här kan jag tycka att det är befogat då jag vill visa hur glad jag är över att matte srtgit upp men matte tycker inte om det. Hon trär på brorsan hans halsband då han sitter fint i hallen och väntar medans jag inte riktigt vet hur jag ska kunna vara still. Oftast sätter jag också en matbit på tvären i halsen och måste nästan kräkas på grund av detta. Matte blir mer än irriterad på mig. Väl påklädd så far jag ut igenom dörren och tar trapporna i typ ett kliv. Matte blir om möjligt ännu mer irriterad, ofta mumlar hon något om att vi, jag och brorsan, är riktiga odågor. På morgonen har matte bestämt att vi går en speciell sväng och det mest för min skull för annars gör jag inte det jag bör göra, nämligen nummer 1 och 2. Vi promenerar ca 15-20 min oc under tiden fixar husse så att frukosten är serverad när vi torkat tassarna.

Då matte och husse är på jobbet sover jag mest. Ibland ser jag eller brorsan något i fönstret och då skäller vi förstås. Är det fint väder får vi gå ut i vår hundgård omkring lunchtid. Men regnar det tycker husse synd om oss och vi får vara inomhus.

Det är morgonrutinerna beskrivet. Nu måste jag ut och kissa men jag ska fortsätta berätta hur jag tycker att saker och ting ska gå till i kommande inlägg.

Husse och jag ute på promenad...

Igår så var det söndag och det innebär att husse och matte är hemma. Igår skulle de bjuda Birgitta som är mattes mamma på middag och de stod i köket hur länge som helst.

Jag uppskattar inte det för jag kan nämligen inte vara med då de har köksfläkten igång. Jag är rädd för konstiga ljud och köksfläkten låter otäckt tycker jag. Det är inte det att jag är mesig eller så men vill inte utsätta mig för fara i onödan som ni säkert förstår. Brorsan är dumdristig och verkar inte fatta att det är farligt att vistas i köket då de har fläkten igång. Summan av kardemumman är att jag typ får vara själv i allafall trots att det är söndag vilket är mycket olyckligt.

Inte nog med att de lagade mat i hundra år i köket utan sedan var jag tvungen att ligga i köket tillsammans med brorsan då Birgitta kom. En sådan dålig stil tycker jag som hade sett fram emot lite kel med Birgitta. Nej, då tyckte matte att jag kan ligga i köket med brorsan bara för attt han inte kan uppföra sig.

Det blev en ganska chill kväll i allafall då vi fick en hyfsat lång promenad med husse och matte där det hände massa spännande. Vi skällde på närmaste grannens labbe som var på tok för nära vår tomt. Vi skällde på en granne längre bort som är Golden Retriver och jag och brorsan tål inte honom. Han är så mesig på något vis. Sedan kom det en farbror på vägen som vi kunde gruffa lite på också. Husse och matte var lite besvikna på oss sa de men det går över vet jag. De har varit besvikna på oss många gånger men sedan får jag Dental stick i allafall och det är huvudsaken. Och jag vet att de älskar mig mycket och har överseende med att jag bär mig illa åt ibland.

Ja, nu har jag precis kommit in från min kvällspromenad med husse matte och Lego. Husse har en benväska fylld med godis och det är så finurligt att jag bara tittar upp på honom så får jag en godis. Jag behöver liksom inte göra något eller sköta mig eller så utan bara buffa eller titta bedjande på husse. Han är toppen min husse.

Matte kräver alltid att jag ska sitta, ligga, stå eller något annat helt meningslöst för att jag ska få godis. Brorsan gör vad än hon ber honom om, han till och med rullar runt, kryper och buffar med nosen på någon himla platta... ni skulle se honom, totalt förudmjukande om ni frågar mig. Oftast slipper jag nu för tiden för matte är övertygad om att det är något fel på mig, att jag typ inte förstår. Det är egentligen hon som inte förstår att jag är för smart för henne men jag låter henne tro att min hjärna är underutvecklad för då slipper jag höra hennes tjat.

Idag på morgonen gick vi en lång promenad som vi ofta gör med matte på helgen. Det är härligt och vi får nosa och sträcka ut ordentligt. Hur som helst, idag gick vi en ny runda som vi inte gått innan. Jag och brorsan tyckte ju det var toppen förstås och snufsade på allt. Allt var superhärligt till jag helt plötsligt såg en stor otäck grej mitt i skogen! Ser ju som ni förstår som min yttersta plikt att skydda matte och brorsan och så också idag. Jag spände musklerna, sprätte ståtligt med bakbenen, morrade och skällde. Matte skrattade åt mig och sa att det var mat till rådjuren och älgarna som bonden kört ut i skogen, kallas tydligen för hösilageboll.

Här anstränger man sig för att skydda familjen och vad får man för det?.?.?

Brorsan lyckades också med konststycket att fastna med munnen i selen. Han försöker emellanåt käka av den så han kan jaga katter och vilt. Vi brottades lite också och matte sa att hon skämdes för oss.

Jag fortsätter med min presentation av min lillebror som då heter Legolas eller ”Lord of the Rings”, fnys… Att jämföra med mitt fina kennelnamn: Adrian, kort och snyggt!

Han är alltså dryga året yngre än mig och enligt matte en ståtlig och älskvärd Airedaleterrier. Han flyttade in till oss under augusti månad 2014. När jag skriver detta nu blir jag helt paff över att jag orkat med honom så länge. Ja, hur som helst… han är drygt tre år nu och dansk-svensk utställningschampion. Jag har som ni förstår varit tvungen att sätta upp ganska många nya regler och ska göra ett försök att erinra mig allihop nedan så ni får en klarare bild av hur besvärligt jag har det.

Husregler:

1. Kom inte och lägg dig på en matta som jag redan lagt mig tillrätta på utan välj då en annan plats i huset gärna så långt bort från mig som det bara är möjligt.
2. Då du far omkring och hoppar av glädje så fort matte eller husse varit borta fem nanosekunder så hoppa INTE på mig. Jag avskyr att agera studsmatta och det anstår inte ett familjeöverhuvud.
3. Då du dricker vatten så försök för guds skull att hålla huvudet still över vattenskålen tills skägget droppat av om du nu måste ha detta skägg sparat.
4. Då du druckit vatten så kom INTE i närheten av mig för då är blöt i hela ansiktet, varför doppar du förresten hela huvudet i skålen?
5. Knyck inte mina godisar.
6. Knyck inte mina Dentalsticks!
7. Sluta skäll på katter, hundar, rådjur, älgar, barn, pensionärer, grannar och annat löst folk utanför fönstret!
8. Klättra inte upp i sängen och lägg dig mellan husse och matte för det innebär att jag inte får plats och jag bodde här först!
9. Viktigast av allt, kela inte med husse för det är bara jag som får lov att göra det!

Ja, ni får en bild av hur han fungerar, dreglar, skäller och fiser gör han också ibland.

Min storebror, den svarta Labben, dog för ungefär tre år sedan och jag blev liksom ganska ensam då han inte fanns mer. Jag gick och letade efter honom överallt i trädgården och i skogen där vi brukade promenera utan att hitta honom. Matte och husse var förstås väldigt oroliga för mig att jag skulle bli deppig och introvert och de ville förstås skaffa mig sällskap. Vad jag inte förstår är varför de åker och hämtar Lego som tar för mycket plats. Men jag gillar honom ganska mycket ändå fast det bär mig emot att skriva det.

Fortsättning följer.

Tjenare igen!

Nu är det jättelängesedan jag skrev sist. Det har hänt massor och jag har blivit stor och ståtlig. Husse säger ofta att jag är finast i världen och då måste det vara så!
Jag fick en lillebror för ett par år sedan. Jag var exakt två år, tre månader och tio dagar. Ni ska inte tro att de hämtade en liten gullig, fin och härlig valp inte. Nej då, de hämtade ett tonårsmonster på exakt 12 månader och 14 dagar... Ni fattar ju själva hur kul det var för mig. Vi inledde vår bekantskap med att liksom spänna musklerna. Jag har faktiskt ett ganska hett temperament och det visade jag honom direkt bara för att tala om var skåpet står liksom. Så bara för att göra det klart för er så är det fortfarande jag som bestämmer i familjen.  

Ni ser honom på bilden här och han är tydligen ganska snygg om ni frågar någon annan än mig. Han far på utställningar och visar upp sig och vinner massa priser. Själv tycker jag att han är uthärdlig men inte mer än så.

Jag ska berätta mer om honom i de närmaste inläggen men jag orkar inte tänka mer på honom just nu.

Nu måste jag ta igen mig en stund.

Vi hörs snart!

...inför tomtens ankomst har man så smått börjat knåpa på.

Jag önskar mig en hel massa saker. Bland annat vill jag gärna att matte och husse är hemma hos mig jämnt. Och då menar jag jämnt! Jag tycker inte om att de jobbar, jag gillar inte att de far och handlar och jag uppskattar inte det minsta när en av dem är borta.

Det ska alltid finnas tuggben hemma, och jag önskar att jag får minst ett tuggben om dagen.

Jag önska mig en egen säng som är lika stor och mjuk som husses och mattes. Den ska helst få plats i samma rum som husse och matte sover i... ett alternativ jag tänkt på är att de kan sova på golvet och jag i sängen. Det finns ganska mjuka mattor på golvet som de kan kura på precis som jag gjort det senaste 1,5 åren...

Nu tänker ni att jag gott kan dela med dem men nej det kan jag inte för de tar alldeles för stor plats så jag kan inte sträcka ut mig ordentligt och dessutom allstrar de alldeles för mycket värme...

Sedan är det det här med maten. Jag vill hemskt gärna slippa dessa mediciner som jag måste knapra i mig varje morgon. Det smakar inte gott på de redan torra pyllorna...

De strösslar på pulver för mina leder och inan jag ska trimma mig får jag c-vitamin brus också. Har ni hört vad äckligt. Och matte säger att hon får kväljningar då hon känner lukten av c-vitamin men tvinga i mig det är inga problem tydligen:(

De häller det på all maten med så jag har valet att svälta ihjäl eller äta upp det...

Sist av allt så vet ni ju att jag äääälskar mjukisar. Husse tycker att jag har för många redan men det har jag inte. Jag vill ha minst 1000 stycken till...

De är så mysiga att bära på, de prasslar och piper och man har något att krama då livet känns tungt...

av så många olika anledningar....

- matte och husse är alltid på ett bra humör på fredagsmornar....

- matte och husse kommer hem tidigt på fredagar och jag får vara ute och springa i trädgården hela eftermiddagen...

- matte och husse är hemma två dagar hos mig och jag behöver inte vara hemma själv eller med Kiwi då som bara sover ändå eller på dagis...

- jag brukar få tuggben eller ny leksak varje fredag för jag får alltid något när matte och husse handlar...

- jag får gå på en extra promenad på fredagkvällen för att jag ska kuna hålla mig lite längre på lördag morgon för de ska sova längre tror de... Jag väcker matte i allafall tidigt och vill gå ut så mig lurar de inte....

Har jag nämnt att jag inte är en morgonhund... Alltså hur trött får man bli...

Jaha, då har man fått det svart på vitt. Man är en liten avart, felkonstruerad och oduglig...

Jag började halta rejält i lördags kväll. Då jag legat och vilat får jag inte med mig mitt vänster bak och som ni kanske kommer ihåg så var det vänster bak som inte var godkänt på röngen, min D-höft...

Matte och husse blev förstås väääldigt oroliga och jag fick fara med dom till veterinären i tisdags. Jag försökte uppföra mig, skällde inte på de andra hundarna(bara morrade lite), kissade inte inne, satt fint på det där himla bordet inne hos veterinären och försökte bara kasta mig i mattes famn en gång då de hissade upp bordet....

Veterinären tyckte det var synd att jag redan hade fått ont av min dåliga höft så jag ska få komma tillbaka och träffa en annan veterinär som är bättre på ben och leder. Nu äter jag medicin som ska göra att jag kan röra mig lättare.

Här var jag inte gammal....