Man har väl blivit 1,5 år här alldeles nyligen och stor och stilig!

Jag är lite lurvig just nu men det ordnar sig den 4 dec för då ska man till frisören och piffa till sig lite innan jul. Matte säger att jag inte är någon sparbössa precis och det ser väl alla att jag inte är.

Sedan jag skrev sist har vi ju fått svar på min röngen och den ena höften var A precis som den ska. Armbågarna var A oxå men det var en höft som var D på. D betyder att den inte är så där jätteperfekt som man annars kan tro att hela jag är. Höftkulan och höftskålen passar inte ihop vilket kan göra att jag måste opereras i en framtid men än så länge rör jag mig mer än obehindrat.

Jag har också gått upp för trappan till vår andravåning en gång.

Bara en gång...

Jag går inte i den trappan för er som inte visste det utan matte och husse bär mig upp och ned till sovrummet. Men denna enda gång stod matte i trappan och sms:ade, husse var i köket och Kiwi låg och sov. Jag glömde av mig och gick hur lugnt som helst raka vägen upp. När jag kommit upp blev jag förnärmad och chockad och vågade givetvis inte gå ned igen så matte fick bära ned mig.

Hon såg så glad och nöjd ut ända till s hon förstod att jag aldrig mer kommer göra om detta misstag. Varför gå när man kan bli buren?

Jag har inte fått träffa min favoritkompis på länge nu för matte säger att vi ska inte skaffa några Bennersennen-Airedalevalpar, jag fattar inte vad hon menar? Man måste väl kunna träffas och leka lite då och då...

På måndag ska jag röntga mina höfter och armbågar så får de papper på att jag är felfri:)
Idag ska jag följa med husse och matte in till staden och gå bland alla människor och hundar. Jag förväntas uppföra mig har matte sagt. Får se hur jag gör.
Kanske jag gör om jag får nåt roligt att tugga på att ha ikväll.
Igår var vi och badade igen. Matte är helt bestämd på att jag ska gilla det där påhittet men det hör jag inte och det kommer jag inte att börja göra heller!
Matte lyfter ut mig i vattnet och sedan ser hon jättelycklig ut och husse och matte står och säger att "Åhhh vad skönt", "Åhhh vad duktig" osv...
Jag tycker de är för fjompiga.

God morgon på er, här ligger jag och softar efter frulle och promenix.
Jag har fått en ny sele, Julius K9! Hur snygg som helst, jag ser ut som en riktig räddningshund.
Igår skulle husse, matte och jag fika på Kaffestugan på berget. Vi for iväg och jag var laddad. Sprätte till höger och vänster, spände upp mig och till och med min svans var nästan på topp igen(ni har väl inte glömt att jag har vattensvans).
När vi kommer fram är det väl proppfullt med turister:(
Det blev ingen fika och jag hade laddat alldeles i onödan.
Vi åkte en sväng nere i Gränna och sedan fick jag inta platsen under mitt träd i min trädgård igen.

Var ändå trött när kvällen kom, trots utebliven fika...

Nu har min husse lagt plastgolv på balkongerna så nu ska de tvunget sitta där varje kväll. Ni vet ju sedan innan att jag är lite försiktig med nya grejer och nu ska jag vänja mig vid att ligga på balkongen och titta. Tycker det går bra ändå. Gött är det ju att se så långt vilket gör att jag. Kan morra och skälla på hundar långt innan de passerar min balkong.

Jag har ju nämnt tidigare att jag älskar mat. Jag älskar att äta och tycker att man skulle kunna lägga mycket mer tid på det under ett dygn. Nu ska ni höra, tror ni inte matte och husse glömt av att jag blivit stor och inte gett mig tillräckligt med mat. Häromdagen vägde matte den maten jag brukar få och konstaterade att jag fått nästan hälften så mycket som jag egentligen ska ha under ett dygn. Inte konstigt jag är liten och ynklig!

Matte sa att det inte var någon fara för jag har inte fått för lite under så lång tid men själv är jag övertygad om att jag tagit stor skada. Till exempel min vattensvans. Klart det beror på att jag inte fått den näring jag behöver.

Igår kväll somnade jag i mattes armar och sov såååå gott nästan till morgonen!

Jag var lite orolig igår kväll för de skulle tvunget sitta på balkongen vilket de aldrig gör annars. Därifrån såg jag nästan hela världen kändes det som och jag var tvungen att spänna upp mig lite, muttrade lite emellanåt gjorde jag också.
Vi hörs...

Nu är det ett bra tag sedan jag bloggade...
Stor har jag blivit, husse och matte skickade mig på trim för första gången för någon vecka sedan och just för tillfället är jag krasslig, vattensvans heter det visst.
Nedan kommer en bildkavalkad från sista halvåret:-)

Idag har jag varit slarvig enligt husse. När han vilade middag så passade jag på att provsmaka den nymålade väggen. Han blev förgrymmad på mig och tyckte inte jag var någon fin Airedale... Men han får skyllasig själv tycker jag när han är så tråkig och ska ligga och snarka.

De har i alla fall insett att jag visst behövde en ny soffa så det har jag fått och jag sover så himla gott i den så det ärinte klokt!

Jag plockade in ett ruttet äpple i går kväll till mattes stora förtret, hon sprang ut med det i handen och gjorde massa konstiga ljud på vägen... Jag trodde hon lekte med mig men det var inte fallet. Hon blängde lite på mig, men det är inget problem för mig, jag blänger tillbaka.

På tal om konstiga ljud så rappade jag och matte i bilen i lördags. Jag fick följa med till stallet efter att de tyyyp varit borta flera timmar och jag och Kivan varit ensamma hemma. Jag satte igång och yla för jag gillade inte musiken å radion och tyckte väl att jag gott kunde fått sitta jämte matte eftersom hon varit borta istället för i bagagen. Matte fylldei med massa konstiga ljus som är svårt att beskriva, muttrade och knorrade. Så vi rappade lite kan man säga...

Det var i alla fall skojigt att få vara med i stallet. Jag är duktig på att packa hö, sprider visserligen ut det över en väldigt stor yta men trots att det ska ligga i en påse till hästen.

Husse och jag skulle gå en lång promenad i söndags och jag tog på mig väst till och med(brukar aldrig ha den när jag är med husse). Vi traskade iväg och sedan kom det en bil. Jag har fått för mig att jag ska rusa fram mot bilar som kommer för fort och jag gjorde samma sak i söndags. Husse som är en väldigt ansvarsfull husse måste jag tillstå såg ju naturligtvis till att jag inte blev överkörd genom att hålla hårt i kopplet.

Problemet var att jag bytte riktning tillbaka mot husse utan att se mig för så jag rusar rakt in i honom och slår mig förstås. Jösses så ont det gjorde.

Jag satte mig på ändan, grät en skvätt och ville inte ta ett steg till.

Husse fick lyfta upp 23 kilos Airedale (som är jag) och bära mig hem. Han ustade och stånkade så jag trodde han skulle storkna. Satte ned mig i hallen men jag ville väl inte resa mig alls, hade ju slått mig... Matte fick klä av mig västen och bära in mig till soffan. Där somnade jag efter chocken jag fått. Sov en timme och sedan var jag återställd. De säger att jag är känslig men de skulle känna själva hur det känns när jag slår mig!

Sist men inte minst är det trappträning på schemat mest hela tiden. Ovan ser ni mig då matte satt ned mig i trappan och jag bestämt mig för att stå kvar där hon satt mig.

Det slutar alltid med att jag får "taxi" hela vägen upp.

Airedales är visst envisa konstaterar matte och husse...

Nu ska jag berätta hur det går till i min familj. I går kommer matte hem klockan fem. Hon jobbar tydligen så länge.

För det första tycker jag inte det är rimligt att jag ska behöva vänta så länge på henne som till lockan fem. Husse var visserligen hemma men han bara ägnade sig åt vardagsrummet... Jag hade dötråkigt hela dagen och han knappt såg mig trots att jag försökte välta färgburken flera gånger samt gick lös på golvpappen. Han bara säger nej Tigris och börjar laga hålen jag åstadkommit, sedan fortsätter han med sitt tråk!!!

Ja, hur som helst så väntade jag ju då fasligt mycket på matte så att vi kunde latcha lite. Hon kommer hem, vi kramas och busar lite, sedan får jag ett tuggis samtidigt som de ska äta(snacka om att de prioriterar sig själva). Sedan är dett min tur, jippi! Jag tar på min fina reflexväst jag fått och vi går en lång promenad matte och jag. Kiwi får vara hemma för han traskar så evinerligt sakta(Tar tyyyp hundra år att gå 50 meter).

Då vi kommer hem börjar jag ana oråd då matte tar in mig på toaletten istället för att torka mig i hallen, jag tänkte att så blöt är jag väl knappast.

Nu kommer det!!!! Hon skulle duscha mig.... Alltså jag blir så trött.

Så smutsig är jag visst inte som hon säger. Hon gnuggade mig både här och där. Tvättade mitt lilla ansikte så jag höll på att drunkna. Ursch! Vedervärdig människa!

Sedan torkade hon mig och gnuggade så jag tänkte att jag får vara glad om jag överhuvudet taget har päls och hud kvar när det är över.

Jag var fullständigt slut efter detta så jag var tvungen att vila mig en stund. Husse tyckte han hade gjort så fint efter han målat klart så jag passade på att fixa lite med mattan innan jag föll i koma!

Men jag tycker att det var kanska skönt att lägga sig i sängen då jag var nybadad!

Så sammanfatningsvis, blir det ingen ändring på mina povra hemförhållande så kommer jag flytta! Så det så!